Könsherpes

Genital herpes, även kallat könsherpes, är orsakat av en infektion av en variant av herpesviruset som kallas HSV typ 2. Det finns två varianter av viruset och typ 1 orsakar munherpes. Genital herpes räknas ofta som en sexuellt överförbar infektion men är inte omfattad av anmälningsplikt enligt smittskyddslagen. Infektionen är ofarlig och är inte förknippad med några hälsorisker men kan ge smärtsamma och besvärliga symtom. Könsherpes uppskattas vara den vanligaste könssjukdomen och det tros att mellan 20-25% av befolkningen är smittad. Virusinfektionen kan inte botas men det finns läkemedel som kan förhindra herpesutslag samt även och påskynda läkningen av herpessår i underlivet.

En ofarlig infektion som inte kan botas
Även om symtomen är besvärliga är genital herpes ofarligt och är inte försknippade med några särskilda hälsorisker. I och med att könsherpes påverar könen kan det leda till problem med lust och eventuella potensproblem kopplat till detta. Det finns idag inget botemedel mot virusinfektionen. Efter det första smittillfället sitter viruset i ryggradens nervsystem. Mellan utbrotten ligger viruset i inaktivt läge och brukar slå till när immunförsvaret är svagare än normalt.


Herpesfrågan
Har du en fråga om könsherpes du undrar över?
Nedan finner du svar på många och varierande frågor om herpes.

 





Har du haft olika sexpartners är det svårt att avgöra till 100% vem som smittat dig med könsherpes. Det kan vara en person som inte själv vet att de är smittade och inte märkt av några symtom som sår på könsorganet eller liknande. Du kan även blivit smittad flera år tidigiare men inte uppvisat några symtom förräns nu. Tyvärr är det nästan omöjligt att ringa in den skyldige om du inte haft väldigt få sexpartners under ditt liv. Den egenskap som herpesviruset har att vara aktiv och sedan gömma sig i kroppen lång tid utan symtom gör att det är svårt att skydda sig och andra från att bli infekterade och avgöra vem som är smittkällan. En perfekt miljö för ett virus.







Smitta
Smitta sker via hudkontakt som för över viruset. HSV typ 2 viruset är specialiserat på att infektera underlivet och smitta sker nästan alltid i samband med sexuell aktivitet som samlag och andra sexuella aktiviteter där underlivet kommer i direkt hudkontakt. Smittorisken anses vara hög. Viruset är särskilt smittsamt när en smittad person har vätskande herpessår som kommer i kontakt med huden.
Det finns en teoretisk möjlighet att smittas via indirekt kontakt. Risken att smittas via indirekt kontakt från exempelvis handdukar eller toalettsitsar borde dock vara försumbar då viruset inte klarar att överleva särskilt länge utanför kroppen.

Symtom
Typiska symtom på smitta är små blåsor eller sår i underlivet. Symtomen kan dock variera lite. Personer som smittas och får sitt första herpesutbrott med symtom får oftast en så kallad primärinfektion. Denna ger ofta värre symtom än efterföljande utbrott och påverkar allmäntillståndet mer. Personer som får en primärinfektion får ofta lite feber och ont i lymfkörtlar och ljumsken. Det brukar utvecklas klåda eller stickningar i underlivet. I detta stadie kan man känna något som liknar en liten kula i huden. En eller två dagar senare brukar det utvecklas vätskefyllda blåsliknande utslag. Blåsan spricker sedan och bildar ett vätskande sår som långsamt torkar. Vätskande sår kan svida och detta är det smärtsammaste stadiet i primärinfektionen. När såren torkar bildas det en skorpa som sedan faller av. Hela förloppet brukar normalt vara mellan 1 till 2 veckor.
Sår och blåsor kan utvecklas på:

  • Peniskaftet
  • Kring slidöppningen
  • Pungen
  • Utslagen kan även utvecklas på innanlår, rumpan, runt anus samt ländryggen

Efterföljande eller återkommande herpesutbrott brukar vara mildare. Såren och blåsorna utvecklas på liknande placeringar men hela sjukdomsförloppet är mildare och feber och smärta i ljumsken och lymfkörtlar är inte vanligt. Såren brukar svida mindre om det är ett återkommande herpesutbrott.

De flesta är symtomfria
En majoritet av alla smittade med könsherpes utvecklar inga symtom efter infektion. Det är faktiskt ganska få som får tydliga symtom som sår och blåsor i underlivet. Men det är värt att notera att alla smittade individer kan sprida viruset vidare oavsett om de får symtom eller inte.

Det är kroppens immunförsvar avgör om du får sår och blåsor eller inte. Om immunförsvaret kan hålla viruset under kontroll får det inte chansen att orsaka herpesutbrott. Om immunförsvaret är försvagat eller viruset övervinner immunförsvaret brukar detta resultera i ett herpesutbrott. Detta gör att vissa kan smittas men vara helt symtomfria resten av livet. Andra kan få sina första symtom lång tid efter det första smittotillfället. Exempelvis kan vissa smittas och först 20 år senare få sitt första herpesutbrott.
Viruset brukar även vara mindre aktivt cirka 5 år eller mer efter det första smittotillfället.

Behandling
Med hjälp av antivirala läkemedel kan man göra förebyggande behandling. Läkemedlen hjälper kroppen att hålla herpes simplex viruset inaktivt och på detta sätt förhindra herpesutbrott med sår och blåsor.
Antivirala läkemedel kan även lindra besvärliga symtom och korta ner läketiden för pågående utbrott. Man använder sig oftast av samma slags mediciner som används i förebyggande behandling fast i annan dosering.

Potentiella komplikationer
Även om virusinfektionen inte orsakar några betydande hälsorisker finns det potentiella komplikationer.
Såren som orsakas av herpesutbrotten kan vara svårläkta och det finns vissa risker att få följdinfektioner i öppna sår. Detta kan leda till varbildning och spridning av såren. Följdinfektioner kan bli allvarliga om man inte kontaktar läkare och behandlar med antibiotika.
Nyfödda barn kan smittas av herpes vid födseln. Eftersom det nyfödda barnet har sämre immunförsvar kan detta leda till vissa problem. Viruset kan påverka näsa, mun och luftvägar samt kan i värsta fall orsaka hjärnhinneinflammation. Situationen kan i allvarliga fall försätta barnet i ett livshotande tillstånd. Om kvinnan får en primärinfektion eller ett herpesutbrott i samband med förlossningen brukar därför förlossningen ske via kejsarsnitt.